hur ska jag välja vem jag ska bli?

Du får välja. Vad vill DU göra? Hur ska JAG veta? Sitter och funderar vad jag ska göra med mitt liv, hur jag ska gå vidare från där jag är just nu? Vem ska jag bli? Eller vem ÄR jag? I Oktober börjar Melina på dagis, då går båda barnen på dagis och då ar det meningen att jag ska få tid att göra det jag vill, om det är arbete eller studier.. Jag vet vad jag gillar, och jag vet säkert vad jag vill, men jag är rädd för att göra fel val, rädd för att misslyckas. Tänk om jag inte alls är så jäkla bra på det jag tror jag är, om det jag tycker är snyggt tycker alla andra är fult.. Jag vill inte bli en kändis, jag har inga ambitioner att bli bättre än alla andra, jag vill bara bli Någon, jag vill vara någon som betyder något, som gör en skillnad, djupt inne vill jag för mig och alla andra som mig lämmna ett avtryck i sanden och kunna titta tillbaka och säga "där var jag"  "JAG gjorde det där" På min klassträff om 20 år vill jag kunna säga, Titta på mig, här är jag, gud vad jag är ytlig..
Men hur sorgligt och patetiskt det än är så är det sant, har alltid kännt mig som en Nobody men nu, Nu vill jag faktiskt vara en Somebody!

Det kluriga är bara att jag måste komma underfund med hur jag ska kunna uppnå det? och framför allt, hur ska jag våga vara någon jag är men kanske inte vågar visa? I rädslan om att jag har fel..
Jag hittade mitt drömjobb igår, ja eller jag tror att jag skulle älska det jobbet, gick på skojs skull in på ams.se för att se vad det fanns för något där ute på markanden.. av en slump fann jag något som fick hela kroppen att pirra, West Eight på Odengatan. för er som inte vet är det Simon & Tomas, ni vet från Tv som har en butik där, de söker både 2 assistenter och en person som är kunnig innom CAD-program (vilket jag jobbat med förut...) mitt hjärta stannade nästa, visst det är säkert inte alls roligt att fixa kaffe till Simon, skicka brev och plocka upp Alberts hundskit men ändå.. oh jag önskar att jag skulle ha modet att skriva en chick ansökan som bara var Too die for och att de bara absolut ville anställa mig, men jag måste trilla ner från mitt lilla rosa moln och inse att något sådant aldrig skulle hända.. Men varför gör jag inte det? Jag har inget att förlora på det och allt att vinna? vem vet? kanske skickar jag ett litet dear simon brev..

Fortsättning följer..

Kommentarer:

1 En mammut:

skriven

Sikta på månen, och når du inte ända fram så kommer du att landa bland stjärnorna..ler

Allt börjar med att ta ett steg, eller.. ja ett mail...

/mammut

Kommentera här: